Och hon vill inte tänka på att den kommer vara över på en grisblinkning...

Godkväll!

Och den där sexbarnsmamman hjulade och gjorde saltomortaler med vertikalrotationer och krångliga rondater och kluriga volter och mariga skruvar och massor med flickisar på rad. Med foppisarna. Och typ sjöng och tjoade och tjimmade hela långa vägen hem idag. Och det finns liksom inga ord för den lycka och salighet man känner när man äntligen får bomma igen sitt lilla pärmvärldskontor och när varendaste liten grej är fixad och ordnad och den kilometerlånga to do-listan ligger ihopskrynklad i papperskorgen. Klar och färdig. Check. Och när man har vattnat den skrangliga lilla höstglöden. Med minimalt med jord och som lutar sig försiktigt mot fönstret för att inte trilla av pinn. För sista gången på länge. 

Och när kroppen bara skriker efter bad och sol och picknickar och cykelutflykter och sova tills man vaknar och sommarlov och semester och jordgubbar och toviga små flickor på sandiga handdukar. Kisande upp mot junihimlar och fågelsång. Med bruna ben och gräsiga knän.

Och den där gäspmamman som gått på ångorna så länge nu. Är ledighetsglad så in i bomben. 

För nu är det minsann semester. Och hon vill inte tänka på att den kommer vara över på en grisblinkning. Inte kväll.

För just ikväll är den evighetslång. 

Och utan slut.

Och imorgon är det midsommarafton.

Det känns bra nu.

Riktigt bra.

Kram