Grus under vintertrötta och hoppsastegslängtande fötter...

Godkväll!

Lunch ute i värmande marssol...

Mamman har liksom ingen ro och tålamod när datorn är seg som sirap efter installation av nytt antivirusprogram och hon har knappt orkat tittat åt sin forna gamla bästis utan blir lite sur och matt och har inte riktigt tid att vänta i tusen år och funderar om det verkligen är riktigt rätt och om det är meningen att det ska ta ljusår att stilla sig efter ett knapptryck.

Sedan skäms hon som en hund över sin bortskämdhet och divalater och skulle ha pyttelite stryk minsann och hon har faktiskt saknat sitt skrivande och lättande på hjärtat. Och våren har liksom tjuvstartat och fusksmygitigång och det är inte klokt vilken lycka och salighet det är att kisa och bli lite blind mot marssolen som nästan smält bort varendaste liten snögnutta. 

Och det är numera grus under vintertrötta fötter som är lite hoppsastegslängtande.

Inte dumt alls.

Eller hur.

Kram

Och blir lite lycklig när flickor på F tjuvat mobilen och man hittar sådana här bilder...