Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

söndag 30 november 2014

Snölängtan och julmarknad...

Godmorgon!


Nu är tiden här. Och vi pysslar och tar fram och ställer upp och tar bort. Och kliar oss i huvudet och undrar var vi ska göra av alla miljarders gigantiska blommande pelargoner på glasverandan. Men det är ju advent idag. Och dags för granar och enar och lyktor och kransar och julmarknad. Och vi ska tända första ljuset och vi var på första adventskonserten igår och rös från tårna och ända upp. Och fyller på det där fina.

Och liten Florpa springer omkring och tjuter: - Goooo Uuuuuul!

Och klämmer på tomtar i frasande papper och glitter.

Så nu väntar vi bara.

På den där snön.


Kram




onsdag 26 november 2014

Fast man är helt slut, fast liksom glad. Och lycklig...

Godkväll!


När man tycker om klänningar som ser ut som tapeter. När man är helt inne på det där medaljongiga och vill ha medaljongtapeter i hela huset. Hur oroligt och ickevittochfräscht som helst. Fast liksom varmt och ombonat och mysigt. Och när man funderar på att måla alla dörrarna pepparkaksbruna och liksom helt gå emot strömmen och längtar tillbaks till det gamla.

När man tokgillar sina fina arbetskamrater och får gå på restaurang och äta tokgod mat och skratta och flabba och ha sig. Fast det bara är onsdag. Och när man är glad och uppåt och blir så förvirrad så man får springa in igen eftersom man är så virrig och glad och har glömt att betala.

När man landar i ett halvt adventspyntat hem som är varmt och luktar pannbiff. När man får gosa ner sig i ett vaniljhår och fylla på.

När man äter lite tacochips bara för att det är det godaste som finns.

Och när man parkerar sig framför datorn. Fast man är helt slut. Fast liksom glad. Och lycklig. Och tacksam.

Och att det redan är onsdag.

Kram på er!

måndag 24 november 2014

Säkert som amen i kyrkan...

Godkväll!


Det är fasligt vad en dag kan gå fort när man får träffa underbara och vetgiriga ungar och frågvisa ungdomar. Och när man blivit knådad av bästa kiropraktorn och liksom blivit lite ny. Och lite IKEA-mat i farten och en smula stresshopping på det och sedan hämta en hel hoper med efterlängtade flickor på F. Och få korvkramar och pussar av de långhåriga.

Och det är fasligt vad man blir gäspig och sömnig efter jultidningsbeställande och lite disk och tvättmaskinskörande. Så förmodligen så somnar den där slutkörda mamman snart.

Där hon ligger nedbäddad i soffan. Med fluffiga täcket.

Säkert som amen i kyrkan.

Skulle jag tro.


Kram

lördag 22 november 2014

Julstämning i leriga november...

Godkväll!

Äntligen premiärguidat och fick med mig två små hjälpredor...

Jag har väntat länge. Och jag har förberett mig. Och jag har med sömniga ögon och gäspiga armar försökt att läsa någon minut varje kväll innan jag somnat. Om herrgårdar som brunnit ner och om mangårdsbyggnaden som revs och om Strömholms kanal som flyttades. Om Malla Löwenhielm och hennes gamla brev och om julklappar och julevangelium och slädfärder och oändliga fester och måltider och julgranar och julbocken och om släkten och traditioner och ljusstöpning och julruskor och julbad och julottor och halmfigurer. Och vi har eldat i kakelugnen och i vedspisen och tänt ljus och marschaller och bjudit på glögg och pepparkakor. Och berättat om julbak och julstök och julgotter.

Och den där innerliga. Den där fina.

Julstämningen har liksom infunnit sig.

Trots att det fortfarande är leriga november.

Och detta.

Är bara för själen.

Och gör så gott.


Lördagskram

Västanfors herrgårdsflygel...

fredag 21 november 2014

Vi kramas och trasslar in oss...




När man värjer sig mot det mot det otänkbara och otäcka. När det inte ens går att förstå. Att ta in. Har gjort så ont i hjärtat i dag. Hela dagen. På oss alla.

Vi kramas och trasslar in oss. Och vi är lite tystare idag. 

Och håller om.

Och tänker på dem.

Hela tiden.


Kram



tisdag 18 november 2014

När det bara är för själen...

Godkväll!

Västanfors herrgårdsflygel...

Det är värt att gå ifrån och jobba igen tiden. Sedan och efteråt. Det är värt att öppna de vackra pardörrarna och komma in i den gamla fina herrgårdsflygeln. Fast man egentligen inte har tid. Eftersom man jobbar jämt. Och lite till. I pärmvärlden. Ni vet. Där det är ordning och reda och pengar på fredag. Där det är mål och effektivitet. Där det är kompetensprov och uppdrag.

Då är det så skönt att stiga in i historien. Så mysigt. Bara för en liten stund.

Det andra måste man. Befogenheter och omorganisation.

Men det här.

Det är bara för själen.

Idag var det en jättebra dag.

En av de bästa faktiskt.


Kram

måndag 17 november 2014

Det ska aldrig få ta ta mig...

Godkväll!


Blev så tydligt idag på något vis. Och antingen låter jag den där tennisbollen som hindrar mig att andas. Normalt. Och det där hyperventilerandet och högtuppihalsenonda och påfrestningar och hit och dit och fläng och stress och jäkt.

Att ta mig. Eller inte.

Men aldrig utan kamp. 

Det lovar jag.

Så länge jag står upp.

I alla fall.


Kram till alla som kämpar!

söndag 16 november 2014

Kinkiga och griniga tangenter...

Godkväll!

Hunnit med att fynda ett litet fint bord också...

Fyra plågsamma och pinande dygn utan tangentbord och det är inte klokt vad de där tangenterna är kinkiga och griniga om någon råka skätta en liten droppe på dem. De bara liksom tvärvägrar och blir asförbannade och lägger av tvärt och direkt. Utan en tanke på bloggande mammor och spelande barn.

Men mamman har haft en supertrevlig helg och gäspade igenom sig halva fredagsnatten med trevligheter och många gapskratt och sedan herrgårdsmys på lördagen och julklapps- och tangentbordshandlande på söndagen. Och sedan träffade vi den där snälla. Och mamman och pappan blev så in i bomben glada. Om ni bara visste. 

Och mamman var DJ och spelade hela vägen till Västerås och tillbaka och den där pappan och mamman sjöng allt var tygen höll. 

Och nu.

Söndagskram och filmtajm.


onsdag 12 november 2014

När man måste se det från den ljusa sidan...

Godkväll!


Nä man är åtta år och klok som en bok och mamman är helstressad och uppstissad och jagar upp sig och ojar sig över oviktigt och ingenting och när fadäsen nästan händer. Men bara nästan.

Och den där kloka åttaåringen plötsligt säger: - Du måste se det från den ljusa sidan mamma, det hände ju inget.

Och den paffa mamman tappar hakan och skäms som en hund.

Och blir så stolt över den där kloka.

Och fina.


KRAM


måndag 10 november 2014

När man firat en målvakt och en kär Nutellaslukerska...

Godkväll!


Den där som blivit så lång. Som har hundratrettiosju Nutellaburkar. Som hon ätit upp. Innehållet alltså. Som alla tror och är hundraprocent övertygade om att det måste vara den där mamman som ätit upp. Allihop. Hon som är så himla modig. Som gjort saker som den där mamman aldrig skulle våga. Den där målvakten som är sådär otrolig duktig att komma ihåg texter. Och vars träningsväskor man snubblar över vareviga dag. Som man blir liksom tokig på och målvaktshandskar och innebandyklubbor och gympadojor och grejer.

Hon har fyllt fjorton år nu.

Och den där mamman och pappan fattar ingenting.

Ingenting.

Och vi har hurrat och sjungit och nu är hon ordentligt firad.

Den där kära Nutellaslukerskan.


Måndagskram


söndag 9 november 2014

Små bullnorpare som man nästan vill äta upp...

Godmorgon!


Idag sjunger vi för Far och firar Fridas födelsedag och vi har fullt sjå att hålla efter små bullnorpare och små bullkorvar som vi älskar så mycket och liksom bara måste ta och lyfta upp och snurra runt tills vi blir alldeles vimmelkantiga och lördagsyrsliga och så äter vi bullar med mjölk tills vi blir så mätta och stinna och så störtlandar vi i soffan och tittar på världens mysigaste film, Yes Man, med Jim Carrey och så är liksom den novemberlördagen avslutad på bästa sätt.

Och nu dags för mjöliga ungar, bakgrejer och nerkletat kök.


Kram



lördag 8 november 2014

När man svimmar av och missar hela fredagskarusellen...

Godmorgon!


När liten lerig skorpa hoppar in i hallen och tjuter: - Eeeedaschmyyyyysch! Så blir liksom det där hjärtat därinne varmt och glatt och känner att det här är minsann veckans bästa dag och nattlinnen och pyjamasar trängs och nytvättat vaniljhår trasslar in i varandra och det bullas upp för här ska minsann fredagsfiras.

Och sedan åker discolampan på och det dansas och tjoas och tjimmas och den där mamman ska liksom bara vila ryggen och prova madrassen i fem minuter och somnar som en stock kl sju och vaknar elva timmar senare och har liksom missat hela fredagsidolskarusellen och fredagsfilm och grejer. Och huset är novembermörkt och sover.

Men den där mamman som missade allt.

Är lördagspigg som en mört.

Och kör lite gryningsdisco.



Kram


torsdag 6 november 2014

Grattis Frida 14 år!

Godkväll!

Liten Frida...

Frida som aldrig rev och slet. Som man aldrig behövde jaga benen av sig efter och förmana och rädda. Som bara fanns. Som såg ut som en liten trollunge. Med permanentat mörkt hår. Söt som socker var hon. Vår fina Frida som vi älskar så mycket. Den där eftertänksamma. Lugna. Som det ska bli så spännande att se vad det blir av. Som älskar idrott. Över allt. Och som är så där himla tjusig. Och vaknar med avundsvärt Dallashår varje morgon. Som plattar till det där Hollywoodfluffet varje dag. Som växt om sin mamma i år. Som har så många kramar till övers. Som är världens modigaste.
Som vi håller så kär.

Grattis Frida på din födelsedag!

Puss

Hon med håret...

Älskar den här bilden...

Liten Frida i magen...

Frida på Liseberg i somras...


onsdag 5 november 2014

Det där med att totalvägra sket sig ju...

Godkväll!

Tänk när man var liten och oförstörd...

Det där med att totalvägra sket sig ju. Såklart. För när man sitter där så tänker man liksom nu eller aldrig. Fast man är så skraj så man darrar på manschetten. Och tänker att man ska svimma. Eller dö. Rakt av. På fläcken. För man är liksom inte så himla uppkäftig. Respekt liksom.

Jodå. Mamman har haft en polishund hängandes i armen idag. Ett par gånger. Och ett stort blåmärke som bevis. Det kanske går så när man är så rädd så att man gör saker i slowmotion. Precis som det skulle bli lindrigare på något vis. Gick ju sådär. Den där lurviga och livsfarliga fick bara hugget längre ner på armen. Och ville ju inte släppa såklart. 

Så där stod en vettskrämd sexbarnsmamma som varit livrädd för de där bestarna efter att ha varit figurant för över 20 år sedan. Med livet som insats. Mer eller mindre.

Och så stod den där sexbarnsmamman där idag och var så stolt över sig själv.

Och vågade hälsa på dem allihop.

Hela högen.

Och ville typ ta hem dem. 

Allihop.

Men respekt. My God.

Undrar om det är försent att bli hundförare förresten...


Kram på er!

Från den modigaste och djärvaste!

tisdag 4 november 2014

När man tänker totalvägra och de där livsfarliga och lurviga...

Godkväll!


I morgon är det dags att hålla för öronen och umgås med de där lurviga. De där livsfarliga. De där som räknas som tio. Minst. Och när man måste kolla så ryggen är fri. Mest hela tiden. Och försöka att inte utsöndra någonting. Nej. Hålla sig lite cool och inte låtsas som någonting. Så kanske det går vägen. Men kommer att vägra att vara figurant. Totalvägra. Bara så ni vet.

Känns liksom som om den där figuranttiden är lite förbi. Har nog blivit lite fegare. Eller klokare. Menar jag. 

Tror det blir långfillingar imorgon också.

Håll tummarna nu.

Så man har de flesta kroppsdelar.

Med sig hem igen.


Kram


måndag 3 november 2014

Att julmingla i tidiga november...

Godkväll!


Har väntat så länge och nu var det äntligen dags. Julmingel på Lövparkens Trädgård. Och det där jullängtandet gör sig alltmer påmind. Och bland marschaller och sockertoppsgranar och tuijor på stam och ljuslyktor och kandelabrar och julstjärnor och fattigmanssilver så njöts det av fulla muggar och det där julsuget späddes på ytterligare. En smula.

Så här ska julas.

Och det ska börjas i tid.

Banne mig.


Kram


söndag 2 november 2014

Bortglömda skatter och sorgsna hjärtan...

Godnatt!


Vi river ut allt i gamla spegelskänken i matsalen och hittar bortglömda skatter. Och två gamla tavlor som är så vackra, så vackra. Och tänker att de inte kan ligga där och damma och vara överflödiga. Sedan tänder vi ljus på gravarna och minns. Och håller varandras händer och blir sorgsna. Och tacksamma. Och novembers skuggor och ett stilla regn faller över oss. Och Filippa och Felicia undrar vad de gör nu. Vi säger att vi tror att de väntar. Då tar flickorna våra händer och säger att de hoppas att vi blir över hundra år. Minst.

Och vi kramar deras händer lite extra hårt.

Och så hoppas vi.

Vi med.


Kram