Rockborgen och sjön där husen speglar sig i...

Godmorgon!

Chockad!

Vi sitter lite molokna och tysta i bilen och månen följer oss och vi har precis lämnat Europavägar och neonljus och kramat adjö till stora flickan och lämnat tusen förmaningar om att vara rädd om sig, när du sätter på radion och säger att den där låten har du dansat tryckare till hur många gånger som helst. Jag skrattar och säger att det har du inte alls, för Irene Cara sjunger bara lite lugnt i början och att du blandar ihop. Du skrattar också och så börjar vi prata om Fame och jag säger att min absoluta favorit var Bruno och du undrar om inte han var lite i töntigaste laget och jag försvarar den snälle pianospelaren med det vackra håret och när vi närmar oss sjön där husen speglar sig och staden där hemtrevligt vardagsrumljus flödar, så börjar vi prata näbbstövlar och dansgolv och att jag gick på "Onsdis" när jag gick på mellanstadiet och att det var disco på onsdagar i gamla Rockborgen och så blir vi lite nostalgiska och jag säger att jag kommer ihåg att en kille moonade en gång där och så skrattar vi båda högt när vi kommer på att detta måste ha gjort djupt intryck på mig.

- Ja, du ser, säger jag. 

Jag har knappt hämtat mig från chocken än.

Kram