Godmorgon!
Jag vet inte vad det är, men jag har en förkärlek för gamla vackra sånger, precis som jag verkligen älskar gamla svartvita långfilmer. Finns väl få saker som kan få en sådär glad och varm inuti som en riktigt gammal, härlig, snäll, varm och godhjärtad film, där alla är hyvens reko och bussiga. Så där som man önskade att världen var. Jämt. Att alla var lyckliga och lite sådär rosa skimmer i kanterna.
När jag går här hemma och städar och donar så lyssnar jag ibland gärna på gamla fina melodier med den vackraste poesi. Blir lite varm inuti. Jag tänker på de kvinnor som levt i det här gamla huset, hur pigan säkert stod och strök i jungfrukammaren till Ulla Billquist, från en raspig radio eller knastrig grammofon. Knäskurade golven, lagade mat på vedspisen och hur familjen pyntade till jul, hängde upp pappersstjärnor i fönstren och hur de tände i kakelugnarna varje morgon. Hur elden sprakade, medan morgonkaffet intogs och världens nyheter lästes i tidningen. All pianospel som spelats här.
Alla jular som firats i Villa Bellevue.
Tänk om huset kunde berätta.
Det är sånt jag går och tänker på, när jag går här och pyntar till advent. Lyssnar på Ulla Billquist.
Och blir varm inuti.
Kram